Publicerad 23:12 - 2011/03/31
Det är här det händer på Sportfiskemässan!
I morgon smäller det! Sportfiskemässan landar i Jönköping och Fiskejournalen kommer som vanligt att hålla till på och i anslutning till scenen.
Det kommer att rivas av en och annan fiskehistoria från denna och tro mig – detta vill du inte missa!
I dag, torsdag, har alla utställare snickrat montrar och pratat med branschkollegor. Alla ser ruskigt taggade ut och förutsättningarna för en bra mässa är cementerade vid Vätterns strand.
Kom gärna förbi scenen och tjöta lite. Kanske bär du på en kul idé om ett produkttest, eller har tips om hur Dr Fihn kan bli överläkare?
Sooo long!
Publicerad 12:39 - 2011/03/28
Nja, det kanske var att ta i men du klickade ju på länken, eller hur? Sorry och tack…
Om du har vägarna förbi butiken Borås, så tycker jag att du skall stanna till hos Wollmars Sportfiske. De har kvar ett knippe av min deckare, Stormens Öga.
Köper du en, så går hela summan till Älvräddarna. Heeeelllllaaa summan! Du får betala hur mycket du vill, men inte under 200 kronor. Capisko?
Om du av någon anledning inte vill läsa om Karl Pire och hans vedermödor med kärlek, psykopater och ilskna myggor så kan du givetvis skänka pengar till Älvräddarna ändå!
Sooo long!
Publicerad 16:03 - 2011/03/21
Optisk mätning av monolina i microskop
Håller just på att slutföra ett test på monolinor. Känner att det ömmar ett par centimeter bakom näsroten. Det måste ju vara hjärnan som sitter där, va?
Varför?
Senaste veckan har mitt liv bestått av enheter. Newton, micrometer, kilo, diameter, lbs och procent. Till slut blir man helt enhetifierad (kommer i SAO 2012!) och får svårt att tänka i termer som alla andra gör. Satt just och uppskattade diametern på kaffekoppen innan jag la ner den i skrivbordslådan.
Kanske behöver hjälp?
Nej, nej det går över. Lintestet är i stort sett färdigt och jag kan börja tänka på mer normala tingest som förgyller vardagen. Som till exempel varför bröd blir hårt och frukt blir mjukt när det är dags att slänga…
Shit, jag kommer verkligen att behöva hjälp!
Plockar upp kaffekoppen igen och inser att jag nog borde köra igång testet på fluorocarbon direkt efter monolinorna!
När ni läser testet i Fiskejournalen #6 – tänk då på vilken uppoffring jag och min omgivning gjort för att du skall få veta vilken lina som är bäst.
Hale Morgan, hale Morgan…
Sooo long!
Publicerad 22:51 - 2011/03/13
Syftar på ”Den sista kustfiskaren” som SVT sände i kväll.
Först av allt så vill jag konstatera en sak, både för mig själv och för er andra. Det var lätt att ryckas med i den sentimentala stämningen, men en dokumentär är sällan objektiv. Det får man inte glömma. Utkomsten och, allt som oftast, målet med dokumentärer är den följande debatten.
Viktigt, viktigt.
Sedan måste man ju respektera alla människors åsikter och handlingar, hur fel man än tycker att de har eller gör. Det är då vi måste göra våra röster hörda, debattera och bevisa vår sak. Att skära sönder nät, hota och bete sig värre än den sak man vill bestrida är sååååååå patetiskt och leder åt helt fel håll.
Undrar hur många som såg dokumentären och inte vet vilka Sportfiskarna är, som kan gissa vad de egentligen står för? ”Joakim Ollén bor på en höjd vid sidan av ån”. Vad man gör är att man lite diskret presenterar ett motiv för Sportfiskarna och Joakims engagemang på ett lite smutsigt sätt. Synd, men vi har säkert sett greppet massor av gånger när vi spelat i samma lag som filmskaparen.
Slutligen kan man väl konstatera att allt handlar om resurser. Resurser som är för små för att alla skall bli nöjda.
Hur löser vi detta? Var gör resursen bäst nytta? Hur bevarar vi vildlaxen på bästa sätt?
Frågar du mig så tycker jag sportfisket är en bättre metod än nätfiske!
Men så är jag ju en ganska känslolös och hårdhudad människa 
Vad tycker du om dokumentären?
Har du kanske nån lysande idé om hur resursen kan räcka åt alla?
Sooo long!
Publicerad 11:28 - 2011/03/13
I kväll klockan åtta sänder SVT dokumentären ”Den sista kustfiskaren”.
Åh, va intressant. En dokumentär om hur det kustnära sportfisket förvandlats till en spillra…, tänker du.
Njaaa…..
Dokumentären handlar om en yrkesfiskare som bedriver sin verksamhet i kustnära vatten utanför Mörrum. Vi får följa med Jim Svensson i hans kamp för att utöva sitt yrke. Hm…
Skall inte dra några slutsatser utan att ha sett dokumentären, men så här säger skaparen Per Anders Rudelius om verket.
- Han slåss mot myndigheter, sportfiskare och människor som saboterar hans redskap.
Trailer
Själv slopar jag Solsidan och bänkar mig så ”open minded” jag bara kan;-)
Kika gärna förbi bloggen ikväll och ge din syn på dokumentären som sådan!
Sooo long!
Publicerad 11:57 - 2011/03/08
Utanför kontorsfönstret står ett flygplan. Tyvärr inte mitt privata tjänsteplan, även om tanken på att landa utanför redaktionen innan eftermiddagens planerade besök är kittlande. Vad hade detta gjort mig till? Fiskejournalisternas Baron von Münchhausen? Ja, ja, skit i det!
En diskussion om hur piloten misslyckades så totalt med sin landning böljade fram och tillbaks under förmiddagen. ”Det är ju kanonväder och ingen vind!” ”Han ligger ju i 90 grader från landningsbanan!” ”Planet ligger ju närmare E20 än landningsbanan.” Osv, osv…
Landningbanan löper paralellet med E20 en bit bakom planet och visst blir misslyckandet jobbigt visuellt när nu planet ligger kvar i väntan på haverikommission.
Nu vet vi ju inte vad som orsakat olyckan och kanske inte skall spekulera för mycket i pilotens eventuella tillkortakommande.Kanske är det ”den mänskliga faktorn” som varit framme?
(”Mänskliga faktorn” är en direkt översättning från anglosaxiska ”major fuck-up” och betyder att någon gjort fel – typ.)
Finns det någon fiskevinkel i denna blogg då?
Insikten slog mig som en revolt i Nordafrika. (Shit, va het jag är i dag!)
Liknande landningar, som den utanför mitt kontorsfönster, sker regelbundet. Då är det makthavare som är piloter och flygplanet är metaforen för deras beslut.
Den stora skillnaden är att planet försvinner lika fort som det landar – om vi inte reagerar. En plats att verkligen göra någonting åt misslyckade landningar är här.
Sooo long!
Förresten så klarade sig pilot och passagerare utan skador.
Publicerad 15:15 - 2011/03/03
ML i high dynamic range
Att få omdömet ”Den där killen har definitivt en bokstavskombination” är oftast inte så smickrande, men det finns undantag.
Under senaste ismetepasset så haglade bokstavskombinationerna tätare än revolutioner i Nordafrika.
Okej mycket tätare, men jag tyckte liknelsen var lite cool – då…
I brist på hugg blev det en HDR-dag. Ni som sett Mathias webbfilm vet redan vad HDR är och ni andra får helt enkelt googla.
Fisket då? Två hugg och mycket frusturation. Några hugg blev det, varav ett av dom trashade rullen.
Två faktorer påverkar. Storlek på fisk och kvalité på rulle. Tror vi skiter i att utveckla det…
Här följer en lista på några av de bokstavskombinationer som spelade både viktiga och oviktiga roller under dagen som gick. Den som kan betydelsen för samtliga belönas med en souvenir från Vårgårda!
HDR
EV
DV
ML
7D
TL
EK
1DMKIII
JSR
PP
Sooo long!
Publicerad 23:50 - 2011/01/24
Ett ekolod är nästan alltid mer intressant än en nalle.
– När kan man ta med dom ut? frågade jag några bekanta som har tonårsbarn.
Jag syftade på min dotter och menade fiske. Tyckte inte frågan var så värst konstig, men att döma av forskande blickar och svävande svar kanske jag uppfattades som något ivrig.
Dottern blev sju månader (höll på att skriva nio…ehhh) häromdan och ett litet test för att se om det kan finnas någonting i arvsanlagen med min signatur, kan ju inte vara annat än en sund studie?
En rosa nalle tävlade mot ett ekolod i demoläge och resultatet blev både glädjande och förkrossande. Nio av tio gånger är ekolod intressantare än nallen. Lustigt nog precis samma fördelning som när jag gjorde testet. NOT.
Nu skall jag skicka in en artikel till redaktionen, borsta tänderna och sedan drömma om vinst i Mjörn Invitational Winter Edition som går av stapeln till helgen. Mer om detta i veckan.
Sooo long!
Publicerad 11:53 - 2010/12/30
Vertikalgädda tagen på Otterberg Bank i Mjörn.
I går strosade jag in i Fiskejournalens nya redaktionslokaler. Ett lyft jämfört med den förra hålan må jag säga. När strosandet var färdigt trimmade jag upp Marias och Martins specialkameror för marlinfilmning.
Finns det specialkameror för marlinfilmning?
Öhhh…Jaa-aa…!
Vi tryckte även in djupkarta i kajakens GPS. Martin ville ivrigt visa var han skall trampa runt i sin lilla farkost. Vi skrollade runt bland djupflak och bankar då platsen med stort P uppenbarar sig.
Morgan Bank!
När jag efter ett tag lyckats övertala Martin om att jag inte varit inne och manipulerat GPS-kartan, var vi rörande överens om att banken är döpt efter mig. Kanske hade någon där nere hört talas om min harr som snuddade tvåkilosgränsen, tagen på Nordkalotten? Eller +10 gäddan som knäckte mitt UL-spö med en droppen i käften?
Hur som helst. Nu gäller det att så med båda benen på jorden, eller i alla fall ett.
Huruvida chefredaktörn krokar något på ”min bank” lär vi få veta efter nyåret.
Lustigt nog har han inte frågat vad räntan ligger på…
Önskar er alla ett gott nytt år!
Publicerad 22:53 - 2010/11/30
Ett vanligt byte på savannen. Äts med servett i hand!
På väg hem från ett fotojobb i går fastnade jag i en sandstorm vid savannens utkant. Eh..förlåt – i en snöstorm i utkanten av Uddevalla. En trafikolycka och omdirigering av trafik resulterade i långa köer och en mage som först kurrade, sedan vrålade.
Till slut kunde jag inte sluta tänka på mat. Om jag haft ketchup i bilen så hade ratten legat risigt till.
När jag efter timmar i kö till slut såg ett köpcentrum lysa upp kvällshimlen rann saliven som nationalälvarna. Jag var ett lejon och snart skulle jag sätta tänderna i mitt byte!
Tempo, tempo. Vi spolar fram lite.
Två burgare på brickan framför mig. Attack! Känner att lite dressing rinner från mungipan. Tar ytterligare några tuggor innan jag avbryter attacken. Ja, ni har väl sett hur lejon gör?
När jag känner att livet återvänder och jag kan unna mig att torka mig runt munnen upptäcker jag att kön till drive in går just utanför fönstret. Två meter från mitt dressingskäggiga ansikte sitter två tjejer och skrattar åt mig. Inser hur min skoningslösa attack måste ha sett ut från första parkett, men viftar snabbt bort tanken på att gå ut och förklara.
”Jag har inte ätit sedan halv tolv!”
Nä, det var bara att köpa läget. Dom skulle aldrig förstå att det är roligare att fotografera båtar än att äta och jag fick åtminstone vara lejon för ett ögonblick.
Känns som att jag blir missförstådd allt oftare, men än har jag inte gett upp hoppet på omvärlden. Nu skall jag googla fram lite roliga prylar inför kommande isfiske.
Soooo long!
