Mitt i mitt brevskrivande till våra politiker hejdar jag mig. Är vi så hemska, vi människor? Ja, alltså inte du och jag. Jag talar om de som tvingas välja mellan framgång och empati. Efter några tungsinta sökord på google blev jag övertygad.
Makthavare är onda droider som äter upp godsinta solsystem. (Liftarens guide till galaxen kan få en att göra sådana liknelser…)
Ett exempel på ”den onda människan”:
Mars 1996 uppfanns den första riktigt effektiva bromsmedicinen mot AIDS. Världen jublade och i Afrika tändes ett ljus av hopp. Sydafrika försöker desperat få tag på medicin billigare för att kunna rädda fler sjuka – och blir då stämda av företaget som tagit patent på medicinen. En människa av kött och blod tänker ”Vad pengar vi kommer att tjäna” och inte ”jag kan rädda miljontals liv”. Är vi då naiva som tror att vattenkraftbolag och politiker skall rädda fiskar i stället för att tjäna pengar? Kanske lite…om vi sitter på arslet och väntar på att det skall hända – eller inte hända.
Att jämställa AIDS-katastrofen med hot mot ekologiskt mångfald är ju givetvis brutalt onyanserat. Eller? Fråga mig om 30 år! Ingen kan i dag säga vilka konsekvenser våldtäkten på Tellus kommer att resultera i. Ett citat från Pulp Fiction och min egna spådom kan jag helt ovetenskapligt bidra med. ”Pretty fuckin’ far from okay!!!”
Vad händer om vi ger upp? Är det ens ett alternativ? Självklart inte. Att protestera 2010 har en helt annan innebörd än t.ex. 1971. Då gällde det Almar i Kungsträdgården, nu gäller det ekologiska system. I dag slipper klättra i träd för att protestera och det är lilla du och jag som KAN protestera till skillnad mot stackars AIDS-sjuka barn utan medicin. Visst vore det synd att inte utnyttja möjligheten, trots att vi inte i dagsläget inte ser lidande och död vid våra fötter? Visst vore det synd att vänta på att få slänga sig med filmkommentarer från Pulp Fiction?
Vi FÅR bara inte bli lika lata och likgiltiga som droiderna är giriga.
(Jag lovar att stänga och slänga boken)
En bra början är att skriva ett brev till våra politiker och sedan lägga en röst på Christer Borg som årets miljöhjälte.
Just så tänker jag göra nu. Slår vad om att gärningen kommer att kännas befriande i efteråt. Nu packar jag fiskeprylarna och hånglar lite med Tellus i eftermiddag!
Ok. Lika bra att erkänna att svarta lådan inte är en låda, utan en gjutform för gummibeten. I FJ #10-11 kommer du att kunna läsa om gummibeten och hur man gör dom själv. Mathias och jag har gått igång rejält på detta och som vanligt får det proportioner som får vår omgivning att dra på smilbanden. (Inte skratta, utan artigt le)
Vårt gummibete blev gigantiskt.
Varför?
Vi säger; Varför inte!
Ok #2. Det väger dryga kilot, men är det föööör stort? Vi tror inte det och är fast beslutsamma att visa detta. Vi ser det som ett +8-filter. Allt som fastnar kommer förmodligen att vara över åtta kilo – minus betesvikt
Häng på gummigjutartrenden du också! Vi lovar att rapportera alla framsteg och eventuellt nåt enstaka bakslag.
Soooo long!
Mathias Larsson med jiggen som äter allt i dess väg!
!OBS! Denna blogg läses bäst nynnande på ledmotivet till Starwars !OBS! Om saker och ting vore som dom skulle så skulle även jag tänka på flygplanskrascher och datainsamling, med saker är inte som dom skall.
Svarta lådan är inte historik utan snarare framtid. Svarta lådan är inte svaret utan massor av frågor. På fredag sätter jag mig i bilen och transporterar den till redaktionen i Stenkullen. Väl där kommer Mathias att ansluta. Det är vi som måste göra det! Inte bara för vår egen skull, utan för alla er där ute.
Under en resa till Värmland blev vi välsignade med ett uppdrag. Orden som kom emot oss löd; Var går gränsen? Missa inte upplösningen på fredag!
OK. Ni kan sluta nynna nu.
Aldrig sitter man så skönt i soffan som efter en fisketur. Vi satsade vertikalt och gammal visade sig vara äldst även i dag.
En båt med Håkan och Mathias från redaktionen och en Västgöte i slag, vad kan gå fel? Vi började fiska av ett grundområde utan resultat för att sedan förflytta oss till en djupbrant. Håkan drog handbromsen på iPiloten på tio meters hårdbotten och det dröjde inte länge innan Mathias blev av med sin fireball-mört. Kort därefter krokade jag dagens första gös på en vit Jerk Minnow. Ett monster i mina ögon, men ganska liten enligt de andra…
Alla visste vad som gällde. Det gäller att vinna mark i munhugget.
Vem som hade täten i den verbala tävlingen vet jag inte, men när jag antydde att jag snart behövde avbryta både fiske och munhuggning satte Håkan ner foten och krokade en 112cm gädda. Med en rygg bred som en surfbräda visste jag att det skulle vara lönlöst att försöka prata ned storleken. Minst tolv pannor är en kvalificerad gissning.
Bara att sticka svansen mellan benen och visa underkastelse.
Nu skall jag dra täcket över huvudet och måla upp gäddfighten om och om igen. Respect Håkan!
Mathias följer jiggen i Switch Fire läget på ekolodet.
Denna eftermiddag sjösatte jag kajaken i Säveån, vid sidan av riksväg 42 strax utanför Vårgårda. Här gör ån en 90 graders sväng och ortsborna kallar platsen för ”bajkröken”. Den snabbtänkte har listat ut att reningsverket ligger ett stenkast härifrån. Humor!
Utrustad med ett haspelset och en popper i linändan blev detta en riktig nära-naturen-tripp. Riktigt spännande att kasta in under aspar som stundtals bildade en fullbordad allé över ån. Tyvärr fegade jag ur och lämnade kameran i bilen, så ni får nöja er med en bild från Bajkröken. Inte illa det heller, säger jag!
Fisket gick trögt, men jag tyckte mig se en öring av större format som slök myror vilka regnet piskade ned på vattenytan. Eller var det vad jag ville se???
Tänka att jag aldrig fiskat här, trots att platsen ligger fem minuter hemifrån. Ibland glömmer man att en skön fiskeupplevelse rymmer mer än en våg som slår i botten.
Shit, jag tror att jag blivit kajakfrälst IGEN!
I morgon skall jag kidnappa halva redaktionen och deras redaktionsbåt. Håkan, Mathias och jag skall trimma in båtlektronik, fiska och tjöta skit! Skitkul.
I dag var jag och inspekterade, en för mig ny, lekbäck för öring. Trots kraftig nederbörd…trots kraftig nederbörd!!! Shit vad byråkratisk man lät där.
Trots att det regnat sjukt mycket den senaste tiden så var vattnet ganska klart. Visst lite gulstick, men inget man inte kan justera med vitbalansen på kameran. Flera lekbottnar låg i perfekt krypläge. Nu kan jag knappt bärga mig för den viktigaste ingrediensen. Tills vidare får ni helt enkelt ”tänka in” ett lekande öringpar på grusbädden. (Bäcken gästas frekvent av +4kg individer – så tänk stort!)
Tänk er en lägre position med kameran och en +4kg öring på grusbädden!
Just det! I morgon skall jag ner till FJ-redaktionen och fortsätta med att tjöta skit…eller skruva på elektronik på redaktionsbåten. Tjöta skit och arbete lever i synergi med varandra.
Semester och föräldraledighet börjar närma sig sitt slut. Augusti är här – förfesten till september. Oktober är högtid.
Que?
Ni invigda förstår vad jag menar. Just det, högtid för öringfoto!
En ny vidvinkel är införskaffad. Den vann en hård kamp mot djupriggar till båten. Tror att årstiden, med öringfoto på gång, hade en viss inverkan.
Det bidde en Canon 17-40 L f/4. Om det var rätt val får framtiden utvisa. Känner ett litet pirr i magen att minsta bländare f/4 skall ge lite för långsamma slutartider…
…ända tills jag lyssnade på Håkan Lans sommarprat i SR P1. Han berättade om Hubble Telescope. Ett hyfsat teleobjektiv som är monterat på en satellit och dess uppgift är att fota himlakroppar och stjärnor låååånnngggttt bort.
Längsta avståndet är en sol 13 miljarder ljusår bort. Med andra ord fotograferade man något som skedde för 13 miljarder ljusår sedan.
Är ni med? Tretton miljarder ljusår!!! (Ett ljusår är 365,25 dagar)
För 4,54 miljarder år sedan bildades jorden. Que #2.
Shit, nu blev jag lite svettig i handflatorna. Vissa saker skall man inte fundera för mycket på.
Tacka vet jag öringfoto. Det som händer, händer där och då!
Mitt i all semesteryra kan det vara uppfriskande att bejaka sitt barna-jag lite.
På ren svenska; låt oss bli lite barnsliga!
En video på Youtube som skjuter som en raket på ”mest sedda” är reklamfilmen från båtmotortillverkaren Johnson.
Tidpunkten då reklamfilmen spelades in var före en viss manlig kroppsdel fick samma namn.
Ok. Detta är lågt, men skruva upp volymen och erkänn att du drar på smilbanden!
Nu skall jag gotta mig med lite Photoshoppande. Me and my Johnson vill säga…
Nu gör jag uppror i miniatyrformat. Inspirerad av alla regisserade uttalanden i Almedalen har jag gjort en lista på citat vi sannolikt inte kommer att få höra.
Först ut är yrkesfiskarkåren och i nästa blogg följer kraftbolagsdirektörer.
Håll till godo med:
Fem saker du aldrig kommer att höra från en yrkesfiskare!
5. Nä, jag tror att jag skall byta pilk.
4. I dag står det ”bra fiske” i huggtabellen. Gött!!!
3. 50 kronor i månaden för att stödja Greenpeace? Det är ju jättebilligt!
2. Jaså min son, du vill bli havsforskare. Det låter toppen!
1. Vi äger inte haven – vi lånar dem av våra barn!
Kommer du på fler citat? Släng in en kommentar vet ja!
(Börja ladda med citat för kraftbolagsdirrarna också)
Soo long!
Hur många yrkesfiskare är med i Greenpeace? (Foto Greenpeace)
Att fiska är inte bara att fiska. Vad vore väl en fisketur utan ett fräckt ekolod, en high tech GPS, en kamera som levererar och en elmotor i fören. Listan är lång och glädjen är stor. Här kan du följa mina drömmar om hårda paket, fina bilder och långa fiskar.
